Intelligens på hög

I brist på internet hemma och tid lägger jag upp dagens text uppgift. Ett stycket text om intelligens… man fick skriva lite hur man ville, mitt blev iaf såhär…

Intelligens på hög 

Dumma, smarta, tröga, kloka, alla ihop blandade i en enda hög ute på en skolgård någonstans och ingenstans, det är likadant överallt. Små barn som redan nu vet vem som är dum och vem som är smart, vem som är bäst och vem som är sämst.

 

Stig har redan hamnat utanför högen, går för sig själv borta vid gungorna, vankar av och an. Utstöt för att vara tre kapitel före resten av klassen i matteböckerna. Utstöt. För att vara smart på en skolgård, inte är att vara bäst.

 

Att vara bäst på en skolgård någonstans och ingenstans är Kjell. Kjell som slår den hårdaste straffen, hoppar högst i höjd och springer snabbast. Och medan hans springer 60 meter på 6,5 sekunder, slänger han nonchalant med håret så att alla små flickor i högen vässar sina pennor och skriver kärleksbrev.

 

Men det är bara Susanna som har en chans på Kjell. Susanna som får gå i kalasbyxor på vintern och som bjuder hem de mest lyckade flickorna på pyjamasparty på helgerna. Alla flickor står de på kö att bli hembjudna till Susanna. Susanna som står högst upp i högen, ibland på högen, hon trampar på barnens fötter, mest för att hon kan.

 

Anna blir aldrig bjuden på Susannas partyn. Men det gör inte så mycket hon sjunger i kören varje söndag i kyrkan så hon hade ändå inte haft tid. Dock hade det ju varit trevligt med en inbjudan. Hon trivs i kören, de sjunger alla möjliga sånger, lär sig noter och äter bullar.

 

Längst ner i högen ligger Olle och tittar på myrorna som går fram och tillbaka kånkandes på små strån till sin stack. Han låter dem krypa upp på hans hand och runt på hans fingrar och ibland stoppar han dem i munnen.

 

Lovisa stampar arg på myrorna, skriker och undrar varför de inkräktar på hennes hög, hon får väl ta upp det på nästa klassråd eller kanske redan nu springa in i lärarrummet och dra fröken i kjolen.

 

Där ligger små flickor och små pojkar i en hög på en skolgård någonstans och ingenstans. Det är likadant överallt. En flicka som utsett sig själv till drottning, en pojke som krönt sig själv till kung och resten som anpassar sig till hierarkin.

Va sa nån självisk-lathet?

Jag har äntligen börjat tänka igen, tänka på riktiga saker. Så välkomna mig tillbaka till verkligheten! Just nu kretsar mina tankar runt allt, jag inte hunnit tänka på förut.

Människor är själviska och lata varelser, när vi går någonstans och ska pasera ett övergångställe, grymtar vi arg på bilarna som snabbt kör förbi och suckar högt att det faktiskt är lag på att dom ska stanna, medans när vi själva kör och några fotjängare står och trampar vid de vita linjierna, tänker vi desperat: jag hinner jag hinner, jag har ju bråttom! Vi är själviska och lata varelser. Det är bara att acceptera. Accept. Men vi måste väl kunna göra något åt det? Utanför min port sitter konstiga människor, speciellt en tant, hon sitter där omgiven av sina katter. Hon sitter alltid där och när jag går förbi tittar hon bort. För det är ju verkligen som om jag inte syns! Tittar hon bort för att hon är för lat för att klämma ur sig ett rökförgiftat hej, undrar jag! Eller är hon helt enkelt brlyg, eller bara för upptagen av att diskutera kattmat och sömntabletter med sina katter? Jag vet inte, men jag tycker det är tråkigt. Hon bor ju endå rätt nära mig och om jag har inbrott i min lägenhet så skulle jag vlja att hon och hennes katter klöser ögonen ur inbrottstjuven. Inte för att jag skulle göra något om hennes dörr linkades upp. Jag målade ju nyss naglarna.                         Va sa vi självisk-lathet?

för fort

RÄDD FÖR ATT INTE FÅ, RÄDD FÖR ATT FÅ

 

jag vill bara kunna sova

fucking rädsla

Rädd, räddare, räddast.
krama mig inte, jag kanske inte kan släppa.

 väntan är värst när inte ovisheten lägger sig i.

btw. LW:s ny skiva snart i min hand! längta, längta, längta, första singeln var underbar, vemod och precis min smak! 2 dec, jag ska dit, ett måste.

Ord inte tillräckligt stora för dig

Jag hatar när du är ledsen och jag hatar när det växer hål i dig, och jag hatar mest av allt när det finns inget jag kan säga som gör att du mår bättre och när du är för långt borta för att jag ska kunna hålla om dig som små syskon gör och få dig att sluta gråta och få dig att börja le. Sådär som syskon bara kan för varann.

För du är den mest underbara perfekta människan för mig. Ord inte tillräckligt stora för dig. <3

otittelerat

Ett samtal o fjärilar imagen & jag kan inte hjälpa det men det känns inte som olycklig kärlek så jag hoppas att det inte är det…

Efterlyser medhörning

hmm… snart ska jag gå o lägga mg, sen ska jag vakna upp o få frukost på sängen, fast det inte är min födelsedag föräns på måndag, så har dom bestämt sig för att fira mmig imorgon. Så jag ska slippa vakna halv 7 på måndag… Så istället firas min födelsedag imorgon och på måndag är bara en helt vanlig dag… trist.

Något annat som är trist är hur död min blogg känns. inget händer här och ingen komenterar… känner mig lite undanskymd, men jag förstår folk när allt jag skriver om är mitt brustna hjärta och om när T ska komma hem… Men det vore ändå trevligt med komentarer… (A)

Men jag funderar på att starta en Modeblogg paralellt med den här lilla tankestugan. & Lägga upp heta bilder på min garderob och bara almänt skryta om hur bra smak jag har! haha, för det är väl det alla andra med mode bloggar gör? jag funderar iaf på det, men det får nog vänta tills jag flyttat hemifrån o skolan börjat så jag orkar vara snygg varje dag, för trots att min arbetaroverall är snygg så är den inte så inne…

Imorgon ska jag ha kalas oxå, kl 3 kommer alla hit o ska fika o fråga frågor och berätta om sitt liv och umgås sådär stelt som man gör med de människor man bara har blodsbandet relaterat med.

På tal om det, så är min pappa helt underbar. Han tröstade mig häromdagen när jag var ledsen över allt som vanligt och gräsklipparen gick sönder. jag brukar vara sur på honom för han vågar inte ta itu med andras känslor han är typ rädd för dem, men han var snäll och berättade massa saker och jag tycker om han syn på människor, problem och livet. Han är bäst helt enkelt, jag önskar jag vore mer som honom, dock är vi redan rätt lika och jag tycker om det =)

ljus/mörker/ljus/mörker

Som att stirra på ett släkt ljus under en livstid och veta att även om du hade tusen tändstickor så skulle ljuset aldrig tändas. Även om du hade tusen liter bensin så skulle veken aldrig fatta eld. & trots att hoppet är det sista som överger människan kan ingen eld kan brinna när veken är dränkt av tårar. När hoppet rinner som sand mellan fingrarna och mörkret närmar sig. Som att stirra på ett släkt ljus under en livstid är som att veta att du aldrig blir min.

 För allt jag kan tänka på är dig.

Idétorka & skrivkramp trots ivriga fingertoppar, dock trötta på tangentbord letande efter hud.

Hålla din hand

Du sa att det var stelt ibland, det är klart det var stelt när allt jag ville göra var att hålla din hand.

Jag höll din hand i några minuter, för vi dansade med rövare och att hålla din hand då var så härligt att jag bara ville gråta och aldrig släppa den.

jag önskar att du läste mina ord. önskar att du visste hur jag känner, hur jag saknar dig. Hur jag har gått sönder.

För igår var en dag i konstant gråtfärdighet. Ville bara gråta varje sekund och när jag mötte din blick, sa den mig ingenting… Säg något då! Säg något annat än att vi ska ses när du kommer hem. Att vi ska prata då och leva då! För jag skulle vilja leva nu. Skulle vilja vara lycklig, Men det jag vill mest är att du ska göra mig lycklig. Att du ska hålla mig sådär nära. Vara så nära som det går.

Det var konstigt att se på när dina läppar rörde sig utan att kunna tysta den med en kyss.  Konstigt hur våra kroppar helt plötsligt kunde gränserna så väl när de en gång kunnat varandra utantill.

 

 

Men förlåt för att jag var sur igår, o mest ledsen o förvirrad. Jag antar att vi ses i Augusti då & jag hoppas att allt blir bra. Jag bilr bara galen av att gå omkring o tänka på dig o drömma om när vi ska ses. Så av saknad till dig och p-piller käkande mår jag skit!

 

 

 

Rassle, Hassle eller Assle?

Hemma från Rassle, Hassle, Assle. Med ny dialekt &  blöta strumpor kom jag äntligen hem i natt.

Varit där sen i Onsdag, lyssnat på musik man aldrig hört, letat häng, sovit på jobbet, fixat hamburgetiggare och hört alla raggningsrepliker som finns! Kan det bli bättre?

& jag fick ett samtal, som gjorde mig glad o ledsen på samma gång.

Du frågade om jag ville gå på Winnerbäck med dig i December.

det var det bästa jag någonsinn hört! Men idag när vi pratade verkade det som om du glömt allt det där, som om du inte riktigt saknade mig längre… Förstår så ingenting.

Ny värld

Välkomna mig till min nya värld. Där tonårspojkar jagar volvo bilar med sina trimmade eu-mopeder. Där tonårsflickor tigger cigg utanför Netto och där jag numera har mitt så kallade hem 5 dagar i veckan. Bredvid mig bor en överseriös blomlåda med ett randigt parasoll & på  min balkong är det tomt.  I trapphuset ekar det tomt i saknad av ciggarettrök och på mitt brevinkasst står det IVANSSON, inte mer, inte mindre. welcome to my life.

Idag kom jag på mig själv med att inte ha tänkt på dig på hela förmiddagen, det kändes konstigt. Men du är rätt långt borta nu. Det känns konstigt.

Det är varje sekund

Men jag fick sms förut idag. Av en främling, en gång var den där främlingen min, en gång kunde jag den där främlingens kropp utantill, en gång var jag och främlingen ett. Men nu skriver främlingen sms, sånna där äckliga artiga sms som man skriver till folk som man hörs med. Folk som man säger ha det bra till. Folk som man lovar att ses med men som man aldrig gör det. Folk som sakta men säkert glöms bort, folk som kämpar för att hänga kvar. Jag svarade som en främling på främlingens sms men ville egentligen bara fråga vad fan han höll på med!? För vad håller man på med, när man skriver som en främling till… mig?

För varje gång jag saknar dig, & det är varje sekund, vill jag bara kassta mig över telefonen & ringa, men jag vet att det inte gör saken bättre, det gör den värre. Det gör dig längre borta och mig mindre bra.

Men jag lever för September & det ekar i mitt huvud att denna gången kanske mina smilgropar inte får dig på fall.

& vi ska träffas om två veckor, eller så kanske vi undeviker varandra då? jag åker i alla fall upp till Astrid Lindgrens värld, för Ja, jag är ju så förtjust i dom där karaktärerna, Fast mer förtjust i dig. Men fan det här fungerar inte. Det gör bara ont. & jag vill inte vara kär i dig. VILL INTE! Skär ut mitt hjärta, hacka bort din bit och sy ihop. LÄMNA MIG IFRED. helt enkelt.

Allergi/fobi blondin

Allt känns konstigt. jag vet inte vart jag ska ta vägen. Vill umgås med folk för att inte tänka. Men när jag umgås med folk vandrar mina tankar ändå iväg. Till dig.

orkar inte skriva mer idag. Har varit hos Erika på öland några dagar, var väl skoj, dock k-deänns det som vi kommit ifrån varandra lite, hammnat på olika håll, prioriterat olika saker, levt olika liv för länge heöt enkelt, eller så har jag bara blivit allergisk och fobiisk mot blondiner, det skulle faktiskt kunna vara så… det kallas fördommar. godnatt.

Lycka på prövning

Idag har jag bestämt mig.

 Var ensam hemma idag, & när jag satt ute på altanen och lyssnade på något band som ska komma till Rasslefestivalen slog det mig, jag kan inte hålla på så här, vänta på att någon ska komma och älska mig, rädda mig och få mig att må bra, När jag borde älska mig själv. Det slog mig när det där underground bandet sjöng om desperata hemmafruar och jag ville bara dansa och hoppa. jag gjorde det lite oxå och torkade bort de sista tårarna jag ska gråta för dig på länge.

För nu ska jag börja leva igen, göra saker och umgås. Åker till Kalmar imorgon, inflyttningsfika med lite folk, Emma bland annat. ^^ Sen åker jag o Emelie till Öland på Tisdag istället för till Astrid Lingdgrens värld. Det skulle tydligen komma flest folk på hela året då. yeah right. Sen ska jag stanna hos Erika hela veckan och bara vara, hänga på stranden, äta glass & ragga. ^^ Sedan 18-års fest för Gunvor på Lördag o sen ska jag väl hemma o slappa i skogen lite igen och få mamma att tvätta. Sedan till Rasslefestivalen på Onsdag och jobba och ha det bra! =)

Ska bli två underbara veckor! looking forwad to it to start.

Idag har jag bestämt mig. Numera ska jag orka vara lycklig!

ord vi aldrig hann med

För jag vill supa mig full med dig. Ligga på ett golv i ett rum och dricka vin direkt hur flaskan som man bör och skratta och prata om allt man inte kan prata om. För jag vill supa mig full med dig och sudda bort alla problem. Fan för att vara nykterist.

Do you remember when we cycled out in the night. When we stod naked on a bridge, afraid of the water moore than of our naked skin. Holding on thight, cold skin against cold skin, with hearts so worm never to freeze, we thought. Do you remember how it feelt, being naked in the night?

I just want you to miss me, and realise that we’re suposed to be.

En såndär dag

För jag kan inte ens korsa en väg utan att tänka på dig, känna din hand i min som tar et stadigare tag för att jag inte ska bli överkörd. Din blick och din suck över att jag är så oansvarig. Jag bara går och lever i minnen idag. Ler för mig själv tillochmed sjunger på din sång. Tittar gång på gång på din keps, som du lämnade kvar hos mig, gav mig att ha tills i september. Den betyder, för den betyder mycket för dig och jag är snygg i den. ^^ RING DÅ!

Pratade med mamma idag, vi umgicks. Pappa förstörde min morgon och sur och vresiga åkte vi til mönsterås och köpte mina möbler och fixade id-kortet i ålem, ( tar 3-4 veckor innan det är färdigt, segt!) Sedan kom vi hem och jag var sur sur sur och sa att dom ingenting förstod. La mig på sängen med tankar. Mamma kom upp o pratade, & jag berättade tillochmed lite om de dumma tankarna i mitt huvud och om mig, Thomas och september. Då sa mamma att vi skulle hjälpas åt att städa mitt rum. Fasst det gick mest ut på att hon städade och jag satt i täcket så länge som möjligt. Sedan brann damsugaren upp & mamma slog huvudet i mina cd skivor och fick ont i axeln.. ^^Så då blev min dag lite bättre! 

Underbara dag med djävulen i bakhuvudet

Du kom och jag analyserade sönder dig en måndags kväll och en tisdags dag. fattade ingenting, ingenting. Men vi var mys och stötte undan alla viktiga orden till sent en tisdagskväll i mitt badkar. I kokhettvatten och skingrade bubblor. Vi pratade och berättade. Du pratade så mycket du kunde. Det var för varmt i badet & vi slog handukar och filtar om oss och satte oss på kuddar på min tomma balkong.  & pratade utan att komma fram till något. Vi gick o la oss i min säng och pratade utan att komma fram till något. Vi sa att vi skulle ta det på onsdagen. Så vi sov tätt intill varandra; så nära man kan komma varandra i en 110-säng.

& vi vaknade sådär, tätt ihopslingrade livrädda för dagens beslut. Men det var tårar och pluffsiga, svulna ansikten. Jag duschade och du fixade frukost och gjorde te. & sen sov vi lite till, vilade på min säng och det höll gång på gång på att brista i mitt ny sminkade ansikte. Maskaran höll gång på gång på att smetas ut och min röda kinder letade sig gång på gång igenom lager av puder. Hur kunde du hålla mig så nära pussa mig i nacken sådär som jag älskar när du gör. När du egentlgien inte vet om det är rätt, rätt, rätt? Måste det vara rätt då? Vi bara var större delen av förmiddagen. Hans mamma kom förbi vi bjöd på te. & hon pratade det var skönt. Vi bara nickade, inflickade och log. hans hand nuddade min fot när vi satt i soffan. Det var lite vi.  Vi gick in till stan och jag lovade att inte gråta vi stationen, lovade, men det tårades i ögonen bara av att tänka på att han skulle åka. & att vi bestämt att inte höras förän i September, den 5 september.

Vi gick in mot stan och du ångrade dig. Tog nästa tåg 20:20. Massa fler timmar av dig och mig. Så vi satt på bänk efter bänk och letade efter lä i kalmar blåsten. Vi satt där på bänkar och kysstes som att det alltid skulle vara vi. Vi satt där och tittade varandra löjligt i ögonen, som att det skulle vara vi. Som att vi ville det. Vi åt glass och vi åt pizza, o delade på den så där som vi gör. Köpte två och tog hälften av varje var. Men jag var inte riktigt hungrig. Kunde inte riktigt äta. Vi höll hand över bordet och mina fötter var mot dina. Vi kysstes och kysstes lite mer.

Sen pratade vi om hösten och planer, köpte tialotter och var sånna där som alla stör sig på på stationen.

Tätt tätt ihop och nära nära nära och ont ont ont av nackspärr. jag är kort.

Sedan skulle du kliva på tåget. & jag vill inte, vill inte sluta ha dig nära. dina läppar mot mina. jag som lovat att inte gråta, grät inte. Du grät och sa att du skulle ringa när du inte längre var en idiot, dum i huvudet. Mina tårar kom först när tåget rullat iväg på spåret. Mot en destination 2 timmar bort där du nu är och är lite fri och lite tom. Så som jag är här…

Vi sa att vi kunde höras lite på sms & så. & jag ska åka upp coh gå på Astrid Lingdgrens värld på Tisdag. Så vi lär ses.

Men mest av allt väntar jag på att du ska ringa, ringa och säga att du var dum i huvudet och att du ska komma hit hit hit.

Det känns så inte som att det är över. Det känns så som att det är du och jag och att du kommer ringa och säga att vi är bra. jag lever på det, för jag fattade ingenting. Hur skulle annars den där gårdagen kunnat vara så djävulskt underbar om det in vore menignen att det ska vara du och jag. Vill inte ha någon annan än dig dig dig!

Avrättning

Avrättningen börjar 20:16 VÄLKOMMEN!

Idag har jag varit en tellitubie. Springit omkring i min fina blåa overall och klagat över könsdiskriminering. För jag blev arg på joakim, oskar och pappa. Som att dom kan något som att dom kan tänka? Som att dom är något. & jag berättade för joakim igår om avrättningen idag, men han verkar inte förstå hur dåligt jag mår. & nyss satt mamma och pappa runt köksbordet, på varsin sida om mig och jag sa att jag mår dåligt och att jag mått dåligt men att dom inget sett. Att dom var blinda. Ville säga, Hej jag vill prata med någon ring bup då! men jag vågade inte. vågade vågade vågade inte. Jag sa bara att jag inte pallar skogen och att det var dumt mellan Thomas och mig. Mamma sa att hon misstänkt det, då blev jag sur. som att bara för att man är sur måste det ha med kärleken att göra, som att man inte bara kan må dålgit över LIVET? som att det inte räcker!? =/

Vi pratade igår. jag ansträngde mig för att vara rolig. jag var så rolig att du inte ens fattade hälften av mina skämt. Men när vi la på sa du; puss puss & inte bara en gång utan flera och det betydde för mig. Hoppas det betydde för dig. Jag sommnade och vaknade till idag. En svår dag att leva igenom. Men i natt ska vi bada bubbelbad med tända ljus och ha sex. För jag måste få ha dig naken och nära,nära. För vi är en så bra. Men det kommer inte bli bra och jag vet det. Du kommer säga allt det där jag inte vill höra. Men just nu lever jag på min lilla nakna illusion om bubbelbad och sex.

Min illusion avrättas 20:16 VÄLKOMMEN

Försvarsmekanism

Det känns inte längre som att det händer mig… Har stängt av alla känslor nu för att kunna andas. Likgiltighet i illusion. ska ta en promenad snart men vågar inte vara själv med mina tankar. Kanske mp3:n gör mig sällskap. Kanske borde du ringa, medans jag ännu är på äckligt bra humör.

Förnekelse är det första stadiet i allt.

Trots MVG i Psykologi A (stolt), kan jag inte komma på vilken försvarsmekanism
som just nu är dödligt aktiv i min hjärna.

När tar tårarna slut?

Visste inte att det gjorde så här fysiskt ont att få sitt hjärta krossat.

Jag vill bara ha dig. Klarar inte om det här tar slut.

Du kommer imorgon. Jag är rädd. Men igår somnade jag utan blöta kinder.

Jag pratade med dig, ringde, förlorade, orkade inte bry mig. Behövde bara höra din röst få några svar.

Jag & sis analyserade sönder varandra. Det var skönt på något sätt. komma bort från helheten.

När ska mina tårar ta slut?

Pallar inte om det blir värre än så här. Skit i livet på sikt vill bara vara med dig nu. 

Pallar inte;vill inte vara med
är vad som ekar i mitt huvud just nu. varannan gång.

Ska till Farmor snart & fira hennes födelsedag. Orkar egentligen inte gå dit. Men vet att jag inte klarar av att stanna här hemma heller. Med alla tankar i mitt huvud. Du sa att jag inte skulle tänka så mycket. Kan inte jag få säga att du inte ska tvivla så mycket då? bara älska mig.