Tycken, vad vi tycker om varandra, vad vi tycker om vad andra tycker om oss…
Jag bestämde mig för att sluta bry mig om vad dom tycker. Klä mig som jag vill, göra vad jag vill. Bara jag tycker jag klär mig snyggt och att jag gör bra saker. Men problemet är bara att det jag tycker är snyggt beror på vad alla andra tycker är snyggt och om det jag gör är bra beror på vad andra skulle gjort i samma situation. & visst ett tag trodde jag att jag inte brydde mig om tycken, att jag gjorde vad jag ville och att jag hade på mig sånt jag tyckte var snyggt och inte bara för att det stod i veckorevyn.
Jag trodde att jag tänkte extra mycket på vad jag skulle ha på mig, när det var en minimal chans att se någon gamal klasskompis, för att jag var snygg och tvungen att visa det, tvungen att visa att jag gått vidare, för att jag har det. Jag ville att andra skulle se det, förstå det. Att det skulle stå i pannan på mig som någonting bra, att dom skulle bli avundsjuka och tänka: hon har gått vidare, men här står jag i mina Onlyjeans som jag hade i 9:an. Det var så jag ville att dom skulle tänka och kanske lyckades jag ibland, kan ju alltid hoppas. Men något jag inte lyckades med var att sluta bry mig om vad de tyckte om mig, utsidan och insidan, en insida de aldrig kom att lära känna, en utsida de alltid avundades så hårt att de dömde insidan grundat på den.
Jag brydde mig, jag bryr mig. & jag skulle vilja hitta något bra med det, men det finns inte. ibland känns det som om jag byggt upp tusen förutfattade meningar när jag skall möta nya. Planerat outfiten och get mig själv en image, jag aldrig kan leva upptill. Det spelar ingen roll hur snygg och välklädd och inne jag är när jag möter nya människor, för min personlighet blockar ändån. För jag är ingen småpratare, pratar hellre om Gud än om vädret. För jag är usel på kubb, lyssnar hellre på din livshistoria. Berättar dock bara min om du verkligen vill höra, för när jag börjat prata kan du aldrig få mig att sluta.
Jag önskar att jag var en påläst tyckare som inte bara grundar allt på instinkt och känsla.
Jag önskar att jag hade kapital för en helt ny garderob utan tanke på märken och Elle.
Jag önskar att jag ibland skulle kunna hålla en ointressant diskution levande i 5 minuter.
Men det kan jag inte och så är det. Tyck vad du vill om det. För vi får väl tycka vad vi vill och hur mycket vi vill. Bara vi inte tycker högt. Bara vi inte bryr oss för mycket om vad andra tycker.
