Du kom och jag analyserade sönder dig en måndags kväll och en tisdags dag. fattade ingenting, ingenting. Men vi var mys och stötte undan alla viktiga orden till sent en tisdagskväll i mitt badkar. I kokhettvatten och skingrade bubblor. Vi pratade och berättade. Du pratade så mycket du kunde. Det var för varmt i badet & vi slog handukar och filtar om oss och satte oss på kuddar på min tomma balkong. & pratade utan att komma fram till något. Vi gick o la oss i min säng och pratade utan att komma fram till något. Vi sa att vi skulle ta det på onsdagen. Så vi sov tätt intill varandra; så nära man kan komma varandra i en 110-säng.
& vi vaknade sådär, tätt ihopslingrade livrädda för dagens beslut. Men det var tårar och pluffsiga, svulna ansikten. Jag duschade och du fixade frukost och gjorde te. & sen sov vi lite till, vilade på min säng och det höll gång på gång på att brista i mitt ny sminkade ansikte. Maskaran höll gång på gång på att smetas ut och min röda kinder letade sig gång på gång igenom lager av puder. Hur kunde du hålla mig så nära pussa mig i nacken sådär som jag älskar när du gör. När du egentlgien inte vet om det är rätt, rätt, rätt? Måste det vara rätt då? Vi bara var större delen av förmiddagen. Hans mamma kom förbi vi bjöd på te. & hon pratade det var skönt. Vi bara nickade, inflickade och log. hans hand nuddade min fot när vi satt i soffan. Det var lite vi. Vi gick in till stan och jag lovade att inte gråta vi stationen, lovade, men det tårades i ögonen bara av att tänka på att han skulle åka. & att vi bestämt att inte höras förän i September, den 5 september.
Vi gick in mot stan och du ångrade dig. Tog nästa tåg 20:20. Massa fler timmar av dig och mig. Så vi satt på bänk efter bänk och letade efter lä i kalmar blåsten. Vi satt där på bänkar och kysstes som att det alltid skulle vara vi. Vi satt där och tittade varandra löjligt i ögonen, som att det skulle vara vi. Som att vi ville det. Vi åt glass och vi åt pizza, o delade på den så där som vi gör. Köpte två och tog hälften av varje var. Men jag var inte riktigt hungrig. Kunde inte riktigt äta. Vi höll hand över bordet och mina fötter var mot dina. Vi kysstes och kysstes lite mer.
Sen pratade vi om hösten och planer, köpte tialotter och var sånna där som alla stör sig på på stationen.
Tätt tätt ihop och nära nära nära och ont ont ont av nackspärr. jag är kort.
Sedan skulle du kliva på tåget. & jag vill inte, vill inte sluta ha dig nära. dina läppar mot mina. jag som lovat att inte gråta, grät inte. Du grät och sa att du skulle ringa när du inte längre var en idiot, dum i huvudet. Mina tårar kom först när tåget rullat iväg på spåret. Mot en destination 2 timmar bort där du nu är och är lite fri och lite tom. Så som jag är här…
Vi sa att vi kunde höras lite på sms & så. & jag ska åka upp coh gå på Astrid Lingdgrens värld på Tisdag. Så vi lär ses.
Men mest av allt väntar jag på att du ska ringa, ringa och säga att du var dum i huvudet och att du ska komma hit hit hit.
Det känns så inte som att det är över. Det känns så som att det är du och jag och att du kommer ringa och säga att vi är bra. jag lever på det, för jag fattade ingenting. Hur skulle annars den där gårdagen kunnat vara så djävulskt underbar om det in vore menignen att det ska vara du och jag. Vill inte ha någon annan än dig dig dig!
